onsdag 5 april 2017

Vi tre

 
Vi tre, så mycket KÄRLEK!
 
Som jag skrev innan så har mina fantastiska barn verkligen anpassat sig efter skilsmässan. De accepterar att flytta mellan mig och sin pappa varannan vecka, de accepterar nya bonussyskon och bonusföräldrar utan att tveka en sekund.
 
När vi flyttade in i vår lägenhet bestämde vi att Tuva och Elliot skulle dela rum med Dexter. De fick ett stort rum där de alla får plats. Men vissa faktorer har gjort att vi (jag) kände ganska fort att jag ville att Tuva och Elliot skulle få ett eget rum. Kanske är det mitt ständigt dåliga samvete. Mitt dåliga samvete över att mina barn hemma hos sin pappa har varsitt stort och fint rum, mitt dåliga samvete över att jag har två andra barn boendes hemma hos mig på heltid medans mina egna barn flänger emellan två hem. Min rädsla för att mina barn inte ska känna sig lika hemma hos oss som de andra två gör. Vi letar med ljus och lykta efter en större lägenhet med minst ett rum till så att Tuva och Elliot ska få ett eget rum. De två andra bor ju som sagt på heltid plus att det skiljer åtta år mellan dem så att de ska dela rum är inget alternativ. Men att hitta något större i Halmstad idag verkar tyvärr stört omöjligt. Vi har funderat fram och tillbaka på en lösning och till slut bestämde vi oss för en lösning som jag faktiskt tror är bra trots att det känns lite konstigt. Vi har fått omstrukturera en hel del där hemma för att få plats. Bland annat har en garderob införskaffats till hallen. I helgen skred vi till verket och flyttade runt massor av saker och även Tuva och Elliots våningssäng. De har nu fått ett eget litet krypin i vår klädkammare. De får bara plats med sängen och en hylla där de kan ha lite saker men jag tror att de båda tycker att de har fått det mysigt. De har fortfarande kvar mycket saker i det andra rummet där Dexter numera sover ensam. Nu fick vi också plats med deras gamla stora skrivbord i det rummet så nu kan alla tre barnen sitta och pyssla och rita tillsammans. Nu skämtar vi och skrattar åt att mina barn bor i garderoben.
 
Och på tal om mitt dåliga samvete. Ja jag har dåligt samvete för att mina barn är skilsmässobarn. Jag vet att de inte är de enda och jag vet också att jag och Glenn har valt detta tillsammans. Och som jag har sagt innan så ångrar jag inte på något sätt skilsmässan men jag är ledsen för att vi krossade vår familj. Men nu är det som sagt som det är och Tuva och Elliot är ju fantastiska och gillar läget trots allt. Men jag känner att det är viktigt att bara vi tre får lite tid ibland. Igår efter middagen gick vi tre ut tillsammans och spelade lite fotboll och sen gick vi och satte oss tillsammans en stund på en bänk. Vi skrattade, tramsade och pratade och jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag älskar dessa två mirakel. Det är ju vi tre mot världen!
 
 
 
 
 
 
 



3 kommentarer:

Therese sa...

Låter som en smart och mysig lösning!!! 👍🏻💕

Therese sa...

Tittar in och lämnar en stor varm vårkram - du finns i mina tankar och jag hoppas det är bra med dig och din familj <3 KRAMAR

Therese sa...

Hej fina Tina <3 Här rullar allt på i en faslig fart och jag räknar verkligen ned till semester och ledighet, har varit väl mycket under en period nu med jobb känner jag, behöver vila och återhämtning med ungar, gubbe och hund utan måsten. Så det blir nog stugan, fiske och en bok för mig i sommar :-) Hoppas allt är fint med dig och din familj? KRAMAR