tisdag 28 mars 2017

Bonusfamiljen

 
På SVT går det just nu en serie som heter Bonusfamiljen. Det är en dramaserie som visar en bonusfamiljs olika prövningar och komplikationer.
 
Och det ska gudarna veta att det är inte lätt. Min moster sa till mig en gång för många, många år sen: "träffa aldrig en man som har barn sen ett tidigare förhållande". Idag förstår jag vad hon menar. Jag ångrar ingenting men fy fan på ren svenska vad svårt det är ibland.
 
Dina och mina barn, orättvisor, två barn på heltid, två varannan vecka. Alla ska känna sig lika välkomna, hemma och älskade. Ex som antingen är helt fantastiska och ställer upp eller ex som inte alls finns där förutom när det ska hotas och snackas skit. En replik i ovan nämnda serie fastnade hos mig: Man ska gifta sig med någon som kan bli ett jättebra ex. Jag är så tacksam för att Glenn och jag fortfarande är så bra vänner och att vi båda två vill barnens bästa.

Avundsjuka, rädslor men också så mycket kärlek och skratt. Svidande saknad när barnen inte är hemma, tårar som faller. Viljan att finnas där för sina bonusbarn men utan att ta någon annans plats. Konflikter, att våga sätta gränser för någon annans barn. Olika sätt att uppfostra och hantera det kaos som ibland uppstår. Att våga säga till när man tycker något är fel och att faktiskt också våga lyssna och ta till sig när någon gör det tillbaka. Högtider där man inte är tillsammans. Minnen som man vill men kanske inte vågar berätta om. Känslan av att inte räcka till för alla. Svartsjuka som förstör och komplicerar.  Planering när det gäller de två som bor varannan vecka, att alla ska få vara lika delaktiga i deras liv. Känslan av att missa något viktigt som händer, att inte finnas där.
 
Jag ångrar ingenting, jag har själv valt att ha det så här men jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tänka mig att det skulle vara så svårt. Att det skulle vara så svårt att vara utan mina älskade barn varannan vecka och att det skulle vara så svårt att bilda en ny familj.
 
Serien Bonusfamiljen har fångat allt detta på ett fantastiskt sätt. Jag vet att det är många som har det som vi och om man bara har viljan och kärleken så går det. Jag är stolt över mina fantastiska barn som utan att blinka har tagit detta så bra. De flyttar mellan mig och sin pappa varannan vecka och jag ser hur jobbigt de precis som jag tycker det är med dessa avsked varje vecka men de gör det utan att gnälla. De har accepterat både nya vuxna och bonussyskon i sina liv rakt av. Jag älskar dem mer än ord kan beskriva och samtidigt som jag alltid skulle vilja ha dem hos mig hela tiden så är jag glad och tacksam för att de har sin pappa. Och jag är lika glad och tacksam för att de har sin bonuspappa som jag vet att de älskar och respekterar.
 


3 kommentarer:

Popprinsessan sa...

Jag har inte sett serien, men hoppas att den finns på play. Förstår att det kan vara knepigt att få ihop allt - det är det ju i en en familj med 2 vuxna och 2 barn så när det är fler inblandade blir ekvationen så klart svårare att lösa.
Kramar till dig!

cecce sa...

Åh...jag vet PRECIS vad du menar! Har ju upplevt hur det är med att leva i bonusfamilj och vet hur mycket det kan slita och att det krävs en hel del arbete. Vet i ärlighetens namn inte om jag skulle ge mig in i det igen.
Man får göra sitt bästa helt enkelt, vilket ni verkar göra!!
Kram!!!

Therese sa...

Så fint och klokt skrivet! Och så stora dina underbara barn blivit ❤️ Kramar och kärlek!