torsdag 8 oktober 2015

Saknar så att det gör ont


 
Vackraste Elliot, älskar Dig till månen och tillbaka
 
Glenn var ju snäll och tog barnen för oss förra veckan när vi flyttade. Nu har de alltså varit hos honom i snart två veckor och jag har ont i varenda millimeter i kroppen av längtan efter dem. Jag har sagt det innan och jag säger det igen: det värsta med skilsmässan är ju så klart att inte få ha barnen hos mig hela tiden. Nu kommer de äntligen hem till oss imorgon och jag hoppas att de kommer känna sig som hemma. Jag vill ju inget hellre än att de ska känna sig lika mycket hemma hos oss som de gör hos Glenn. Jag är trött och sliten efter veckan med flytt och massor av strul. Igår kväll kände jag mig låg och längtade lite extra mycket efter barnen. När det plingade till i telefonen och jag läste ett sms ifrån min älskade Tuva som skrev att hon saknade mig så brast det. Tårarna ville inte sluta rinna. Min underbara man som känner mig utan och innan lät mig som vanligt inte komma undan med mina känslor utan han tvingade mig att prata samtidigt som han höll om mig. Alltså den mannen! Vad har jag gjort för att förtjäna honom?
 
Nu ser jag fram emot en helg där vi alla sex äntligen är tillsammans i vårt nya hem. Vi ska ha kalas för Dexter och så hoppas jag att vi hinner fixa lite där hemma, det finns ju fortfarande en hel del att göra. Men självklart så ska vi även passa på att njuta av varandra.
 


Inga kommentarer: