lördag 5 september 2015

Det värsta och det bästa




 Som jag älskar Er!


Missförstå mig inte nu men skilsmässan ifrån Glenn är nog det bästa jag har gjort. Jag och Glenn var inte lyckliga tillsammans, vi kunde inte ge varandra vad vi behöver. Hade inte Glenn och jag skiljt oss hade jag aldrig träffat Roy. Det är först nu när jag är tillsammans med Roy som jag inser hur destruktivt mitt och Glenns förhållande var. Det är ju så här som Roy och jag har det som det ska vara. Det ska vara samarbete, man ska ge och ta. Jag njuter av all närhet vi ger varandra, och jag njuter av att ofta få höra hur mycket han älskar mig. Glenn och jag tappade bort varandra någonstans på vägen och det är väldigt sorgligt att det blev så, men idag har vi båda hittat rätt tillsammans med någon annan. 

Det värsta med skilsmässan är ju så klart barnen. Det är ju så sorgligt att vi kämpade så länge för att bli en familj och sen blev det så här. Jag lider med barnen för att vi har utsatt dem för detta, de vill ju självklart ha oss båda samtidigt. Men jag håller fast vid att om föräldrarna inte mår bra så mår inte heller barnen bra. Att som barn växa upp med föräldrar som hela tiden bråkar och kanske till och med slåss sätter så djupa spår och det följer med en upp i vuxen ålder. Nu bråkade nästan aldrig jag och Glenn så jag förstår att det är svårt för barnen att förstå varför vi valde att gå skilda vägar. 

Att varannan fredag stå på balkongen och se barnen kånka på sin packning som de ska ha med sig för den kommande veckan hos Glenn sliter mitt hjärta itu. Det är vårt fel att de behöver ha det så här. Att stå där och glatt vinka till dem när jag egentligen bara vill skrika. Det är så fel. De är mina barn och jag vill alltid ha dem hos mig. Redan när jag står där på balkongen och ropar hur mycket jag älskar dem börjar den svidande tomheten sprida sig i magen och bröstet. Samma svidande känsla som jag alltid vaknar med varannan lördag morgon. Nu är det den lördagen och här sitter jag med tårarna rinnande igen. Samtidigt är jag otroligt glad för att vi tillsammans till slut lyckades få dessa två mirakel. Jag vet att de idag trots allt mår bra och jag är så glad för att de har fått två vuxna till i deras liv som älskar dem. 
 


2 kommentarer:

Meekatt sa...

Älskade vän! ♥ Jag kan inte ens föreställa min känslan. Men du - mitt i känslan av förtvivlan och sorg över att det blev såhär för barnen så tänk på det här: Tuva och Elliot har idag en mamma som fullständigt STRÅLAR av lycka och kärlek och du har gett dem en ny familj där ni har kul tillsammans - på riktigt! En familj där kärleken syns och där du får den uppskattning du inte bara behöver utan också förtjänar - 1000 gånger om! Dina barn ser dig lycklig och det gör dem trygga.

Saknaden är vidrig, jag förstår det hjärtat! ♥ Men dina barn har idag den bästa versionen av dig som finns!

Älskar dig!

Popprinsessan sa...

♥♥♥