onsdag 27 maj 2015

Att alltid vara till lags


 
Det är inte alltid en fördel att vara snäll
 
Jag är en sån person som alltid vill vara alla till lags. Jag vänder in och ut på mig själv för att andra ska må bra, för att de ska vara nöjda och glada och för att de ska tycka om mig. Jag anpassar mig känslomässigt efter andras behov. Jag avvisar komplimanger och beröm, jag är rädd för att bli avvisad och jag tror innerst inne att jag inte duger som jag är. Jag har ett otroligt stort bekräftelsebehov.
 
Jag är så väl medveten om varför jag är sån och jag vet också att det är något jag måste försöka jobba bort. För det gör bara mig själv olycklig. Jag måste lära mig att sätta mig själv i första rummet och inte alla andra. Det viktigaste för MIG är ju att JAG mår bra och inte någon annan. Visst ska man vara snäll och bry sig om andra människor men det finns ju gränser.
 
Jag har i 15 år tillsammans med Glenn varit lyhörd för hans humör och hans känslor. Jag har "trippat på tå" för honom och alltid försökt hålla honom på bra humör genom att göra allt för honom. Detta ligger helt och hållet hos mig, det är inget jag beskyller honom för. Det tråkiga är att jag fortsätter med detta även nu. Trots att vi har levt isär nu i drygt sex månader så försöker jag lyssna av honom och vara honom till lags. Detta blev extra tydligt för mig igår.
 
Jag blir så ledsen på mig själv när jag gör så här! Det skapar bara en tomhet inom mig själv. Jag vet ju så väl att jag måste försöka ändra på mig. Jag kan inte gå in i en ny relation och göra likadant. Det är detta jag menar med att jag måste inse mitt eget värde.
Jag måste lära mig att någon faktiskt kan tycka om mig även om jag inte gör allt för den personen.
 
Det är lättare sagt än gjort att ändra på sig. Jag gör ju detta för att jag är så rädd för att inte vara omtyckt, rädd för att vara ensam, rädd för att folk ska tycka jag är dum och elak. Jag är ju så rädd för att såra andra människor. Jag måste lära mig att släppa mitt stora kontrollbehov, jag behöver lära mig att inte bry mig så mycket om vad andra tycker och jag behöver lära mig att slappna av och bara vara och att njuta av nuet. Innerst inne så vet jag ju att det finns människor i min närhet som tycker om mig för den jag är!
 


5 kommentarer:

Marina sa...

Jag läste mycket "måste" och "borde" i det här inlägget Tina. Du lägger bara ännu fler bördor på dig själv!

Acceptera istället dig för den du är, du måste inte ändra på DIG du behöver bara hitta mer ändamålsenliga handlingar som uttryck för den du ÄR.

Du är en lyhörd person. BRA! Vilka signaler behöver du vara uppmärksam på hos dig själv och hur ska du agera när du detekterar dem? Hitta dina "stoppsignaler" och ge dig själv en annan karta!

Du är en omtänksam person. BRA!

Du behöver lära dig att du är bra exakt som du är, du behöver inte ändra på något. Du är fin och du är värdefull och du är unik!

KRAM!

Fröken M sa...

åh va jag känner igen mig i det där !
Man vill så väl, men på något sätt blir det ändå så fel !
Dt borde vara självklart att "se om sitt eget hus först"
men för mig är det inte det !
därför kan vi väl lova varandra att bryta den dumma vanan båda två !
Från och med nu kommer vi och våra barn FÖRST - sen alla andra... !! :)
Kram

Popprinsessan sa...

Tycker att du kommit en bra bit på vägen med den här insikten Tina. Du ÄR bra som du är! Testa en gång att sätta dig själv först. Vad är det värsta som kan hända då? Prova! Du kommer att bli starkare för varje gång du gör det!
Kram och trevlig helg

Johanna - Mamma till Leija sa...

Känner så väl igen mig i det du skriver om att vara alldeles för snäll & sätta sin partner främst. Nu efter jag slutat träffa Stefan så har jag fått skinn på näsan & tänker inte göra så mer. Man blir ju bara själv illa behandlad. Som du skriver - Det finns gränser! Klart att man ska lyssna av & vara snäll, men man vill gärna få något tillbaka med, så att man själv får må bra!

Therese sa...

❤️❤️❤️❤️❤️ Och en stor kram till dig vännen! Du är klok, men vet att det är svårt att ändra tankar och mönster man haft..., kramar