onsdag 22 april 2015

Det börjar närma sig slutet


Igår skrevs huset över på Glenn
 
Självklart var det med sorg i hjärtat jag skrev på papprena på banken igår. När jag kom hem till Veronica efteråt så rann tårarna på mig. Jag älskar ju det där huset. Vi köpte det för att vi skulle bilda vår familj där, för att vi skulle leva lyckliga där. Vi har kämpat, älskat, gråtit, skrattat och lagt ner massor av tid och pengar på att få det så som vi vill ha det. Men nu är det som det är! Nu är huset Glenns. Jag ska hämta lite mer saker i huset innan jag helt kan lägga det bakom mig. När jag flyttade tog jag bara med mig det mest nödvändiga. Vi har inte delat upp bohaget på något sätt och jag ser ingen anledning till att jag ska lämna i stort sett allt till honom. Förhoppningsvis kommer jag en dag flytta till något större än det jag bor i just nu och då kommer jag behöva mer saker. Det sista som sen återstår är att återigen skriva på angående skilsmässan. Den 1/5 går vår betänketid ut. Som sagt det är sorgligt men nu är det så här. Det blev inte som vi hade tänkt oss men jag hoppas att det kommer blir bra ändå.

Jag mår bättre och bättre för varje dag som går. Ibland tar jag ett steg tillbaka och blir otroligt ledsen men dessa tillfällen blir färre och färre. Jag försöker lära mig att njuta och bara vara de veckor jag är barnfri. Jag saknar barnen obeskrivligt mycket men jag vet ju att de kommer till mig snart igen.
Jag känner mig så otroligt lyckligt lottad som är omgiven av så fina vänner som jag kan skratta, gråta och njuta med.

 

3 kommentarer:

Therese sa...

Så ledsamt kära du, både med huset och det definitiva med skilsmässa, men samtidigt skönt att sätta punkt, få avslut. Tror det blir lättare att gå framtiden till mötes då <3 Tänker på dig och finns alltid för dig, bara att lyfta luren om du skulle vilja det vet du! M läker fint, men ska ner till Göteborg til lveckan för koll igen, sedan sjukskriven till augusti, så det är lång rehab på op, men det är det värt om han blir kry! KRAMAR

Jenny sa...

Det är bra att du har dina känslor och kan ventilera. Det kommer bli bra till slut. Tänker på dig. Kram

Evelina sa...

Vet hur ont det gör, men de blir bättre!! kram