onsdag 25 mars 2015

Att säga farväl


 
Älskade, fina Junior. Det är så tomt utan dig!
 
I fredags var det dags för oss att säga farväl till vår ståtliga fina Junior. Han hade hunnit bli 11 år gammal och det är mycket för en sån stor hund. Vi har brottats med tanken på att låta honom somna in länge men nu var det dags. Glenn och jag var med honom hela tiden och det var så tufft! Tårarna ville inte ta slut på varken mig eller Glenn. Junior kom till oss när vi som mest behövde honom, när vi precis hade fått reda på att vi inte kunde få barn. Han blev som ett substitut för oss, han blev vår räddning och han tog oss igenom de tuffa åren. Nu har ju inte jag bott med Junior de sista månaderna men det är ändå så tomt utan honom. När man kommer till huset är det ingen som möter en i dörren, ingen som skäller, ingen som buffar på en med den där nosen och ingen som kommer och lägger tassen på benet på en. Det är verkligen baksidan med att ha husdjur, det gör så förbannat ont den dagen man tvingas ta bort dem. De är ju en familjemedlem.
 
 


5 kommentarer:

Mammatill3 sa...

Kram <3

Dragan sa...

Näe vad säger ni Kram på er

Popprinsessan sa...

Ja, du vet ju att jag nyligen gått igenom samma och det är fruktansvärt. Saknar vår lilla Diva så mycket, det har varit extra påtagligt de senaste dagarna, jag vet inte varför. Igår tyckte jag att det lät som hon snarkade, men hon låg ju inte i sin korg i hallen... Nej, det är tomt utan den där fyrbenta familjemedlemmen.. <3 <3 <3

Tjejmorsan sa...

Åhhh här sitter jag och bölar igen. Känner fortfarande smärtan efter att vi var tvungna att låta Tiki somna in...
Det är ett av de värsta besluten att ta som djurägare.

Stor kram och massor av kärlek!!!

Therese sa...

Ja usch och fy för sådana beslut, men man vet ju att det blir så förr eller senare. Här har sorgen drunknat i allt praktiskt med Ms armbrott, katastrof som egenföretagare att ej kunna jobba, och så ingen redig försäkring som täcker upp för att han måste anställa någon i sitt ställe, surt! Men allt går! Fast just nu ligger jag å Luran under täcket och fryser tillsammans, allt anat än pigga... Men NU MÅSTE det vända, tror jag ska köpa en lott, turen borde snart vara på min sida!!! Lämnar många kramar till dig, du har det tufft på ditt håll och önskar så att jag kunde finnas för dig på något sätt, det är nackdelen med de vänner man fått via bloggen, ibland vill man springa över och leverera en kram, men det är ju inte möjligt :-/ Så en virituell kram kommer här! KRAM