onsdag 28 januari 2015

Ett steg tillbaka igen


 
Nu har jag äntligen gjort en ny dermal anchor och jag älskar den
 
I torsdags kom mamma och pappa ner för att skämma bort mig och det gjorde de verkligen. Vi var på bio, åt ute varje måltid och så fick jag lite nytt och fint till hemmet. I lördags morse mådde jag skit och det hörde min fina vän på mig så han kom och kramade mig och lugnade mig och sen dess har jag faktiskt mått helt okej. Ända tills igår kväll, då kom ångesten och tårarna tillbaka igen. Nu sitter jag här med kramp i bröstet och en olustig känsla i hela kroppen. Jag vet att ingenting som har hänt längre spelar någon roll. Jag vet att jag just nu bara ska acceptera det jag inte kan förändra men det är lättare sagt än gjort. Känslan av ensamhet, misslyckande och att ha blivit sviken sliter så hårt i mig. Om jag hade kunnat dra tillbaka tiden hade jag gjort så mycket annorlunda men nu är det ju för sent. Om en vecka ska jag få komma till en psykolog och jag hoppas att det ska hjälpa mig att få ordning på mina tankar. Och återigen utan mina vänner och min familj så hade jag verkligen inte klarat mig igenom detta. TACK!
 

 
 

4 kommentarer:

Johanna - Mamma till Leija sa...

Så sjukt snyggt med DA där!!! Hot mama!!! Skönt att få komma till en psykolog & prata av sig & få hjälp! Stor kram till dig! <3

Popprinsessan sa...

Hoppas att psykologen kan hjälpa dig att få lite rätsida på tankarna!
Kram

Jenny sa...

Tänker på sig. Hoppas det känner bättre allteftersom och med psykologkontakten. Du är en klok kvinna. Kram

Therese sa...

<3 <3 <3 Älskade du <3 Så fint med smycket på bröstet förresten, låt det symbolisera att du nu startar en resa där du sätter dig själv främst!!! KRAM