tisdag 11 november 2014

Sorg, saknad och tårar

Drömmen om ett långt och lyckligt liv tillsammans blev inte sann

Ja det är verkligen en sorg att skilja sig. Det har inte gått en dag sen vi tog beslutet som jag inte har fällt en tår. Jag gråter för att jag känner mig ensam, otrygg, livrädd, för att jag saknar och för att mina barn är ledsna. Jag gråter för att mitt hjärta inte ska svämma över. 
Om tårarna hade varit värda pengar hade jag varit miljonär idag.

Ja jag saknar Glenn, som fan! Han är ju min allra bästa vän, min tvillingsjäl och min trygghet. Jag saknar att ha honom i min närhet, jag saknar att ha honom som sällskap i soffan på kvällen, jag saknar att somna med hans armar runt mig.

Det vore väl konstigt om jag inte kände så här efter femton år ihop. Vi har ju gått igenom så mycket tillsammans genom åren. Vi har ju varit nere i helvetet och vänt. Vi har älskat, skrattat, gråtit, delat hopp och förtvivlan. Vi har ju lovat att älska varandra i nöd och lust. 

Det blev ju som sagt inte så som vi hade tänkt. Någonstans på vägen försvann gnistan, glöden och passionen. Men jag är trots allt glad för att vi har kvar varandra som vänner. Även om allt just nu känns oerhört tufft och tungt så tror och hoppas jag att det ska kännas rätt i framtiden. Ska jag vara ärlig så känner jag just nu bara för att packa ihop hela lägenheten igen och flytta tillbaka till huset. Men innerst inne så vet jag ju att det fanns en anledning till att vi kom fram till detta och att det kändes så rätt när vi tog beslutet. Just nu är det nog bara min kropp och mitt sinne som försöker försvara mig mot alla dessa tankar och känslor. Att fly från det jobbiga gör ju inte saken bättre. Jag vet ju att jag kommer ta mig igenom den här tunga tiden och att jag sen kommer känna mig mycket starkare. Gudarna ska veta att jag skulle göra vad som helst för en timme med "min" psykolog nu. Jag vet att han hade hjälpt mig att lindra ångesten och fått mig på andra tankar. Tyvärr kan jag inte gå till honom något mer så jag får helt enkelt lita på mig själv.

Och så är det barnen. De saknar så klart den utav oss som de inte är hos för stunden. Hemma hos mig är allt nytt och de har svårt för att komma till ro på kvällarna. Men jag tror att de i slutändan mår bättre av att ha två lyckliga föräldrar på olika håll än att de har två olyckliga föräldrar som är tillsammans. Inget barn ska behöva växa upp med föräldrar som bråkar, skriker och slåss eller lever i ett olyckligt förhållande. 

Just nu är bloggen inte så rolig för Er att läsa men för mig är det ett sätt att få ut mina känslor, jag behöver ventilera och för att mina närmaste inte ska tröttna på mitt gnäll så skriver jag av mig här.

Ta hand om dig och Dina nära och kära!

 


6 kommentarer:

Fröken M sa...

Jag önskar att det fanns något jag kunde göra, att jag bodde ärmare så jag kunde bjuda över på fika och en kram!
Men du ska veta att jag tänker på dig !
KRAM

Maria F sa...

Styrkekramar och kärlek.

Emelie sa...

Fina Tina <3 Klart att det är svårt när hela ens liv vänds upp och ner. Du och Glenn verkar sköta detta så himla bra och jag beundrar er verkligen. Låt det ta tid, det kommer bli bra! Massa kärlek och styrkekramar <3

Popprinsessan sa...

Önskar också att jag bara kunde svänga förbi en stund. <3 till dig! Du klarar detta! Många kramar!

Mammatill3 sa...

Massa kramar till dig <3 <3

Johanna - Mamma till Leija sa...

Stor kram till dig vännen! Måste kännas sjukt jobbigt & ensamt, men det blir säkert bättre om ett tag. Tänker på dig! <3 KRAM