lördag 4 januari 2014

Att finnas där för varandra


Jag vill tacka fina Emma för hennes fina inlägg om mig. Inlägget heter "Som en ängel". Jag vill inte säga att jag är någon ängel men jag vill gärna hjälpa de jag tycker om. Jag vet själv hur ont det gör att vilja men inte kunna få barn. Jag har just nu även en nära vän som också kämpar och jag känner så väl igen hennes smärta.

Jag kommer aldrig glömma känslorna av hopplöshet, ångest, smärta, maktlöshet och förtvivlan. Jag kommer aldrig kunna hjälpa någon att bli gravid men jag kan lyssna och kanske förstå. Jag kan sätta mig in i känslorna och förhoppningsvis inge lite tröst och hopp. Jag finns alltid här för de som behöver mig.


6 kommentarer:

Popprinsessan sa...

Ja Tina, du är en människa med ett stort hjärta! <3
Kram till dig!

ZtorZillen sa...

ÅHHH!!! Vi har just påbörjat samma resa...med önskan om att få en kotte...

Viktkamp sa...

Att förstå och lyssna är så betydelsefullt <3 TACK! Kram

Emma sa...

Ja du verkar verkligen ha ett stort hjärta, det är få människor som är som du❤ Ingen kan känna igen den smärtan som är när man kämpar för ett litet barn då som någon som gjort den resan själv, önskar jag hade haft någon som du vid min sida när vi kämpade i alla dessa år, det hade underlättat med ett lyssnande öra! Önskar också finnas där och lyssna för de som vill❤ Puss på dej

Hanna sa...

vilken lycka det måste ha varit att få TVÅ när ni väl fick barn sen! :) och "en av varje" dessutom. snacka om lyckoskott... <3

kram kram kram

Jenny sa...

Hej Tina!
Jenny heter jag. Sambon och jag har försökt bli gravida sedan maj 2012 utan resultat och är nu mitt uppe i en fertilitetsutredning. Jag behöver gå ner ca 15-20 kg i vikt, men annars har de inte hittat några fel på oss än (fick svar förra veckan på sambons spermaprov och det var "helt normalt"). Nästa steg är att jag ska ringa min första mensdag för att boka in passande dag för spolning av äggledarna.
Tankarna far runt i huvudet och ibland tror jag att vi aldrig ska få några barn, att vi alltid kommer att vara glada för våra syskon och vänner när de glatt berättar att de väntar smått, och samtidigt gråta inombords (framför allt jag).
Det är underbart att du skriver om din familj och er kamp, jag är supertacksam för inspirationen och hoppet!