måndag 4 november 2013

Vänskap för livet


Min älskade barndomskamrat och jag

Kristina och jag var bästisar och helt oskiljaktiga när vi gick i mellanstadiet. Vi åt, sov, lekte, tränade rodd, skrattade, grät och ältade killar tillsammans under dessa år. Ja vi gjorde nog det mesta ihop faktiskt. 
När vi sen började i högstadiet kom vi tyvärr ifrån varandra. Vi blev inte osams eller så men vi hamnade i lite olika "gäng" kan man säga och gled ifrån varandra helt enkelt. Trots detta har vi under åren ändå hörts av. Inte ofta men vi har aldrig helt tappat kontakten. Kristinas man kommer ifrån Ängelholm så när de är där nere och hälsar på brukar vi passa på att träffas och när jag är uppe i Stockholm brukar vi alltid försöka ses. När vi väl ses har vi alltid roligt och mysigt. Vi skrattar och pratar om livet. 
Jag tänker alltid att jag ska bli bättre på att höra av mig mellan gångerna vi ses men tyvärr så håller jag inte det. Det brukar bli några sms bara. Men trots detta så vet jag att jag alltid kan vända mig till min fina vän om det är något som händer, om jag behöver prata om något eller om jag behöver hjälp med något. 
Ja det vi har ihop är verkligen äkta vänskap.


6 kommentarer:

Jenny sa...

Underbart. Kram!!

Therese sa...

Underbart å detta inlägg fick mig att ringa till min en av mina bästa vänner som tyvärr bor allt för långt bort för att vi ska ses ofta, å så är jag usel på att höra av mig, men när vi väl hörs/ses är det alltid lika skoj <3 Och du, tack för ditt mess i går, det behövde jag just då, som gudasänt! KRAM goa du!

Johanna - Mamma till Leija sa...

Härligt med vänskap som håller i sig sådär! <3 Kram

Popprinsessan sa...

Vad fint! Härligt med vänner som man vet finns där även om man inte hörs varje vecka.
Kram till dig!

Annika A sa...

Fin bild på dig och Kristina! Kram

Annika A sa...

Fin bild på dig och Kristina!