tisdag 12 februari 2013

Utveckling

Älskade, knasiga unge!

Jag har hört att 6-årsåldern är väldigt tuff, att den kallas för lilla tonåren. Barnet står med fötterna på två sidor. Den ena sidan där de fortfarande är små och den andra sidan där de snart ska börja i skolan och är stora. Just nu är Tuva inne i en rejäl utvecklingsfas och jag tror att det är den berömda 6-årstrotsen hon har trätt in i.

När jag kommer och hämtar på dagis på eftermiddagen blir personalen helt häpna för de känner inte igen den tjejen som slänger sig ner på golvet och skriker att hon inte vill gå hem. På dagis är hon hur lugn och fin som helst. Men när hon är med oss i familjen är hon som förbytt. Det gapas och skriks, hon lyssnar inte på oss för fem öre och vi får ryta i flera gånger per dag för att hon ska göra som vi säger.
Å andra sidan kan hon helt plötsligt bli jätteledsen och bara gråta och då vill hon bara få krypa upp i famnen och bli kramad. I morse strax innan klockan sex kom hon tassande till mig och var ledsen för då hade hon kissat ner sig något som i stort sett inte har hänt sen hon var två år. Det är helt klart tufft för henne just nu min älskade lilla loppa.

 Mamma älskar dig trots att du beter dig som du gör just nu.




11 kommentarer:

Jannike Rosmer Gustavsson sa...

Ja det är inte alltid lätt! Varken att vara liten eller stor! Massor av Kärlek! ❤❤❤

Therese sa...

Hej vännen! JA du, de små ska gå igenom mycket... å vi kan bara stå brevid å älska å stötta... så gott vi nu kan. Här är det boppis som är trotsig å svängig, men det ger sig väl. Hade en tuff jobbdag i går å körningen dit var itne skoj, somnade till bakom ratten, men gick bra då jag sedan stannade på en parkering å sov en stund. Fy. Önskar er en fin kväll <3 KRAM!

Milla - Mamma till SagaBus & Lillebror sa...

Det är precis samma sak här hemma med Saga. Det är humörsvängningar så det heter duga. Arg, ledsen och glad, det pendalr otroligt fort.. Och hon kan börja gråta för absolut ingenting <3

Kramar

Maria sa...

Känner igen det där....inte lätta att bli stor fast man fortfarande är liten.
När S är hos mormor & morfar och jag ska hämta henne blir hon som förbytt och börjar direkt och trilskas...super kul, tur att det går över ;)

kram kram

Glamourwannabe - med huset fullt av grabbar. sa...

Det är inte lätt för de små med allt som händer i kropp och själ. (Och inte så lätt för mamma heller alla gånger....). :)

Kram

Helen.HUSnrNIO sa...

Känns igen och det är jobbigt.
Men faktum är att jag tänker att just det här "stor,liten,stor, liten" stadiet finns här även nu som nioåring.
Ibland är det som en minitonåring. Hon stänger in sig och bara ligger på sängen och glor på tv samtidigt som hon blir väldigt ledsen och upprörd över saker och är liten ibland.
Inte lätt...
Vad många gånger man tänker att man älskar dem och försöker att handla på bästa vis och hoppas att det leder dem till trygga, starka och empatiska människor...
Kram

finafrun sa...

Det är inte alltid lätt med alla känslor som utvecklas i kroppen med åldern.

cecce sa...

Håhåjaja....alla dessa utvecklingsfaser:-)! Det är inte lätt att vara liten och stappla ut i den stora vida världen. Inte lätt att vara mamma heller:-) Det ska gudarna veta!

Pssst...det går över:--))

Kram Cecce

Fröken M - Vinn en barntallrik från Silly ! sa...

Åhh.. det är inte lätt att vara varken liten eller mamma !!
Kramar till er båda <3
Ska du gå på baby och barnmässan vännen ?

Emelie sa...

Lilla gumman då :-(

Johanna - Mamma till Leija sa...

Usch, lilla Tuva! Tur det bara é en fas.
Kramar