måndag 11 december 2017

Nya rutiner

 
Nya soffan som vi är så nöjda med!
 
Idag är första dagen för Tuva och Elliot att åka buss ifrån Åled. Ny buss, nya tider och nya rutiner. Tufft för Elliot som är en rutinmänniska, som vill veta att allt kommer att klaffa. Som är livrädd för att komma försent eller göra fel. Men jag är övertygad om att det kommer gå bra, de är ju så duktiga mina två mirakel.

Tuva hade uppvisning på gymnastiken igår. Först ville hon inte vara med för hon var rädd för att folk skulle skratta åt henne.
Min älskade lilla loppa som sätter så höga krav på sig själv. Men efter att ha pratat lite så bestämde hon sig för att vara med trots allt. Det gick hur bra som helst, jag såg när hon gick ut på golvet och såg hur fullt det var med folk på läktaren att hon var livrädd.
Men så fort de satte igång så glömde hon bort allt folk som satt och tittade och gjorde jättebra ifrån sig. Jag kan tala om att det var en strålande glad tjej som efter uppvisningen fick besked ifrån sin tränare att hon kommer bli uppflyttad en grupp nästa termin.
Duktiga Tuva!

Två veckor kvar till jul och lite ledighet. Två veckor där Roy kommer vara iväg. Han åkte redan igår och jag saknar honom massor.
Det ska bli skönt när vi alla får vara lediga lite tillsammans. Julen ska vi fira i Stockholm i år tillsammans med min familj och jag längtar!
 

 


måndag 4 december 2017

Tack till våra fina vänner!


 
En kvällsbild ifrån plåthyllan i vårt kök
 
Ett stort tack till Anders och Rasmus med vänner för bärhjälp och även ett stort tack till finaste Malin för hjälp med att städa ur den gamla lägenheten. Utan Er hade vi inte kommit så långt som vi har gjort idag.

Vi är på plats och det mesta är faktiskt redan klart trots att det bara är en vecka sen idag som vi fick nycklarna till vårt nya hem.
Både jag och Roy är trötta och slitna och har ont lite överallt men det är det värt. Vi trivs alla sex superbra i vårt nya lilla radhus.
Jag trodde att det skulle kännas vedmodigt att lämna lägenheten men jag kände mig helt klar med den när jag lämnade över nycklarna. Vi har som sagt samma yta nu men på två våningar och med ytterligare ett rum. Jag trodde att det skulle kännas trångt och mycket mindre men det känns faktiskt bara mer ombonat. Nu är det bara lite småfix kvar. Bland annat ska vi en tur till Ikea och köpa lite lampor, mattor, rullgardiner, två barstolar och en skrivbordsskiva. Sen ska det upp en vägg och en dörr in till Tuva och Elliots rum som idag är tänkt som ett allrum och därför är det öppet in dit.

Ja det har gått smidigt tack vare fina vänner och tack vare att Roy och jag är ett sånt bra team. Och kanske också på grund av att jag inte hade klarat av att leva i ett kaos så länge till. Men nu känner jag mig lugn. All stress som jag kände för några veckor sen har lagt sig. Efter mitt förra inlägg fick jag en del "utskällningar" av fina och omtänksamma vänner och jag förstår Er. Jag kände själv att det var för mycket och jag vet att jag måste lugna ner mig. Men nu är vi som sagt på plats och jag mår bra!
 


onsdag 8 november 2017

Det här med att flytta


Älskar Er så!
 
Ja det är ju roligt att flytta. Eller det kommer nog kännas bra när vi väl är på plats. Just nu är det bara kaos tycker jag. Det ekar som sagt tomt hemma och det är kartonger och saker lite överallt. Planering, planering så att flytten ska flyta på så smidigt som möjligt.
 
Sen är det allt annat runtomkring, det vanliga livet. Tvätt, mat, handling, hämtning och lämning på skola, födelsedagspresenter och julklappar som ska inhandlas, bonusbarn som fyller år och som gärna vill ha kalas för familjen innan flytten. Två barn som fyllde år i juli som länge har frågat efter att få ha kalas för sina kompisar, en gråtande Elliot som i helgen bröt ihop och talade om att han inte ser ordentligt, träningar, vinterskor som ska inhandlas innan vintern kanske slår till. Ibland känns det som att jag är ensam om att dra runt företaget som är vår familj. Kanske får skylla mig själv som curlar de runtomkring mig. Nu har jag styrt upp kalas för bonusbarnet, tjatat på Roy om att bjuda in familjen, planerat och skrivit handlalista inför kalaset. Jag har styrt upp ett kalas för Tuva och Elliot och fixat med inbjudningar. Jag har mailat med skolsköterskan som snabbt gjorde en synkontroll på Elliot och kunde konstatera att han visst behöver glasögon, jag har mailat med hans lärare så att han får sitta nära tavlan tills han har fått glasögon och jag har bokat tid hos optiker på fredag. Jag har planerat nästa veckas mat och skrivit en lista på allt som ska handlas i morgon kväll. Vi gör alltid matschema för en vecka framåt och handlar till det, allt för att det ska gå som smidigt som möjligt med träningar och allra helst de veckor Roy är iväg. Vinterskor var det också ja, vi får försöka hinna med det i helgen mellan kalas och träningar. Och ja det är ju farsdag på söndag också! Trots att jag bara har en pappa har jag fixat presenter till tre för självklart ska mina barns pappa och min kära sambo också firas på söndag.
 
Kanske är det stress eller så har jag någon låsning i ryggen. Men de sista dagarna har jag känt domningar i armarna och händerna och jag blir alldeles kall. När allt det här med flytten är över ska det bli så skönt att få åka hem till familjen i Stockholm och fira jul.
Åh vad jag behöver det just nu känner jag! Men det är som sagt roligt att flytta och om lite drygt en månad sitter jag förhoppningsvis och njuter i vår nya fina soffa i vårt nya fina hem!
 
 
 


tisdag 31 oktober 2017

Det ekar tomt

 
Det ekar lika tomt här i bloggen som det gör där hemma!
 
Ja nu är det en månad kvar till flytten och vi har koll på läget. El, bredband och tv är uppsagt. Nytt elabonnemang är tecknat, adressändring är beställt, påskrivet och betalt. Vi har sålt en garderob i hallen och även vår soffa. Ny soffa är beställd och den kommer lagom till flytten. Det är mycket som är nerpackat redan, bara det som vi använder är kvar. Det betyder att det börjar eka tomt där hemma. Det är inte direkt någon mysig bostad vi har just nu men så får det vara ett tag. Eftersom Roy är iväg och jobbar vissa veckor så är det skönt att vara ute i tid så att vi inte står med andan i halsen sista dagarna.
 

Annars då? Jo huvudet upp och fötterna ner. Har varit lite för mycket för den här donnan ett tag nu och ja jag har varit på gränsen. Men skam den som ger sig. Det är nog bara att inse att livet inte är någon dans på rosor, eller det kanske det är. En dans på rosor med massor av taggar. Men har man kärleken och viljan så tar man sig igenom det. Det är bara att kämpa på!

torsdag 28 september 2017

Born together - Friends forever

 
Ni två kommer alltid ha varandra!
 
Kunde bara inte låta bli att köpa de här tröjorna när jag såg dem. Born together - Friends forever det stämmer så bra in på dessa två. Det är mycket bråk och gnabb men också så mycket kärlek emellan dem. De är varandras tryggheter.
 
Igår var det äntligen dags för Tuva att få testa på gympa och hon sken som en sol i två timmar. Älskar att se henne så lycklig. Hon fick massor av beröm av ledarna och hon vill väldigt gärna fortsätta och självklart ska hon få göra det.
 
Jag är trött och sliten. Sover dåligt och tycker att jag har ont i huvudet mest hela tiden. Det har varit alldeles för mycket nu ett tag och jag har ju så lätt för att trilla ner i ångestträsket. På lördag är det avslutning på fotbollen för Tuva och Elliot och sen kommer det vara lugnt i alla fall på den fronten ett tag. Tills inomhussäsongen börjar om ca en månad kommer det bara vara Tuvas gympa. Det är skönt för Roy kommer jobba iväg nu två veckor framöver och jag känner att det är fullt upp att hinna med utan aktiviteter. Sen har vi ju flytten också och jag ligger bra till med packningen. Har redan packat ett antal kartonger med sånt som vi inte behöver använda innan flytten. Men ja, jag är ju en prestationsprinsessa och jag har en förmåga att stressa upp mig över det mesta! ANDAS!
 



fredag 22 september 2017

Lycklig tjej


Man skulle kunna tro att ungen varken har leder eller ben!
 
Sen Tuva och Elliot fick en studsmatta hemma hos pappa har Tuvas intresse för gymnastik blivit större. Hon går ner i brygga, hjular och gör diverse volter. Både på studsmattan och utanför. För ett tag sen bestämde hon sig för att hon skulle vilja pröva på att gå på gymnastik. Jag anmälde henne men fick inget svar så jag tänkte att det nog var fullt. Men i onsdags träffade vi på ett par bekanta som precis kom ifrån nybörjargruppen och de talade om att Tuva hade blivit uppropad två veckor i rad. Jag skickade ett sms till ledaren och hon sa att Tuva hade en plats i gruppen och att de hade saknat henne. De hade skickat mail till mig att hon hade kommit med men det har nog försvunnit någonstans i cyberrymden. Hur som helst så har jag nu en överlycklig tjej som på onsdag ska gå på sin första gymapalektion.
 
 

torsdag 21 september 2017

Att vara mänsklig

 
Älskade ungar!
 
Ibland blir det för mycket av allt och kroppen och huvudet säger ifrån. Just nu har det varit för mycket av det mesta ett tag och jag känner att jag måste sätta stopp. Jag måste få lite tid till att bara vara och andas. Jag måste lära mig att inte sätta så höga krav på mig själv och sluta slå på mig själv. Just nu är jag bara trött och stressad. Igår slog det över och tyvärr var det mina älskade barn som fick ta smällen när det brast. Jag blev arg för en skitsak och betedde mig allt annat än vuxet. Jag skäms och mår skit över detta.
Men som så många fina vänner skrev till mig på Facebook igår så är jag inte mer än mänsklig. Barnen måste få se att även jag också kan blir arg eller ledsen ibland. När jag hade lugnat mig bad jag så klart så hemskt mycket om ursäkt och mina fina barn köpte det så klart. De är ju fantastiska! För dem kommer jag alltid vara världens bästa mamma oavsett om jag är arg, glad eller ledsen.
Jag vet ju det!