torsdag 28 september 2017

Born together - Friends forever

 
Ni två kommer alltid ha varandra!
 
Kunde bara inte låta bli att köpa de här tröjorna när jag såg dem. Born together - Friends forever det stämmer så bra in på dessa två. Det är mycket bråk och gnabb men också så mycket kärlek emellan dem. De är varandras tryggheter.
 
Igår var det äntligen dags för Tuva att få testa på gympa och hon sken som en sol i två timmar. Älskar att se henne så lycklig. Hon fick massor av beröm av ledarna och hon vill väldigt gärna fortsätta och självklart ska hon få göra det.
 
Jag är trött och sliten. Sover dåligt och tycker att jag har ont i huvudet mest hela tiden. Det har varit alldeles för mycket nu ett tag och jag har ju så lätt för att trilla ner i ångestträsket. På lördag är det avslutning på fotbollen för Tuva och Elliot och sen kommer det vara lugnt i alla fall på den fronten ett tag. Tills inomhussäsongen börjar om ca en månad kommer det bara vara Tuvas gympa. Det är skönt för Roy kommer jobba iväg nu två veckor framöver och jag känner att det är fullt upp att hinna med utan aktiviteter. Sen har vi ju flytten också och jag ligger bra till med packningen. Har redan packat ett antal kartonger med sånt som vi inte behöver använda innan flytten. Men ja, jag är ju en prestationsprinsessa och jag har en förmåga att stressa upp mig över det mesta! ANDAS!
 



fredag 22 september 2017

Lycklig tjej


Man skulle kunna tro att ungen varken har leder eller ben!
 
Sen Tuva och Elliot fick en studsmatta hemma hos pappa har Tuvas intresse för gymnastik blivit större. Hon går ner i brygga, hjular och gör diverse volter. Både på studsmattan och utanför. För ett tag sen bestämde hon sig för att hon skulle vilja pröva på att gå på gymnastik. Jag anmälde henne men fick inget svar så jag tänkte att det nog var fullt. Men i onsdags träffade vi på ett par bekanta som precis kom ifrån nybörjargruppen och de talade om att Tuva hade blivit uppropad två veckor i rad. Jag skickade ett sms till ledaren och hon sa att Tuva hade en plats i gruppen och att de hade saknat henne. De hade skickat mail till mig att hon hade kommit med men det har nog försvunnit någonstans i cyberrymden. Hur som helst så har jag nu en överlycklig tjej som på onsdag ska gå på sin första gymapalektion.
 
 

torsdag 21 september 2017

Att vara mänsklig

 
Älskade ungar!
 
Ibland blir det för mycket av allt och kroppen och huvudet säger ifrån. Just nu har det varit för mycket av det mesta ett tag och jag känner att jag måste sätta stopp. Jag måste få lite tid till att bara vara och andas. Jag måste lära mig att inte sätta så höga krav på mig själv och sluta slå på mig själv. Just nu är jag bara trött och stressad. Igår slog det över och tyvärr var det mina älskade barn som fick ta smällen när det brast. Jag blev arg för en skitsak och betedde mig allt annat än vuxet. Jag skäms och mår skit över detta.
Men som så många fina vänner skrev till mig på Facebook igår så är jag inte mer än mänsklig. Barnen måste få se att även jag också kan blir arg eller ledsen ibland. När jag hade lugnat mig bad jag så klart så hemskt mycket om ursäkt och mina fina barn köpte det så klart. De är ju fantastiska! För dem kommer jag alltid vara världens bästa mamma oavsett om jag är arg, glad eller ledsen.
Jag vet ju det!
 


fredag 15 september 2017

Äntligen

 
Lycklig och stolt tjej!
 
Våra duktiga tjejer har kämpat på varje match och de har aldrig tappat lusten eller humöret trots att de aldrig har vunnit någon match. Och trots att de faktiskt har fått storstryk emellanåt. Men igår så hände det äntligen! De hade ett superbra spel och fick äntligen en vinst. Det var mycket glada och stolta tjejer som vi applåderade av plan igår efter matchen.
 
Fotboll ja, det är mest det vårt liv handlar om just nu känns det som. Men på grund av vädret så har klubbens planer stängt eftersom de är vattensjuka så ikväll fick vi helt plötsligt en ledig kväll eftersom både Tuva och Elliots träningar är inställda. Men i morgon har Elliot match igen och på söndag har Dexter poolspel och Elliot ska på målvaktsträning. Det är väl ungefär två veckor till med träningar och matcher innan det blir ett litet uppehåll.

Fredag idag igen alltså! Jobbar alltid bara halvdag på fredagar och när jag slutar ska jag åka ut till Oskarström och överraska barnen i skolan så att de slipper ta bussen hem idag. Sen blir det nog bara hem och mysa tror jag. Det är som sagt fullt upp mest hela tiden. Även nästa vecka gäller det att hålla tungan rätt i mun eftersom Roy åker iväg hela veckan. Jag blir alltså ensam och ska få ihop vardagen med utvecklingssamtal, jobb och träningar.
 
Igår var vi på visning i Åled. Vi fick gå in och titta i ett utav radhusen. Det var långt ifrån färdigt men vi fick oss i alla fall en uppfattning om hur det kommer bli och så fick vi träffa våra nya grannar. Förutom att det kommer bli mycket mindre plats för oss i vardagsrum/kök så kommer det nog bli jättebra. Vi vänjer oss nog vid den mindre ytan och eftersom det betyder att Tuva och Elliot får ett riktigt rum så är det värt det.
 
 
 


måndag 11 september 2017

Måndag igen


Älskar mitt turkosa bord, hoppas jag hittar en bra plats till det i vår nya hem
 
Som vanligt försvann helgen i ett nafs. I fredags hade Tuva match och tjejerna kämpade på bra och var vid väldigt gott humör trots en brakförlust. Det regnade och planen bestod av mer lera än gräs vilket resulterade i blöta och leriga tjejer. I lördags hade Elliot match och killarna var så duktiga och tog hem ännu en vinst. Även här var det regnigt och ganska så lerigt vilket resulterade i att Elliot halkade när han skulle rädda en boll. Mamman hade svårt för att låta bli att springa ut på plan när jag såg hur hela ansiktet vred sig av smärta på honom när han ramlade. Han hade sträckt sig i baksidan av låret men reste på sig efter lite hjälp av tränaren.
 
Annars har det varit en ganska så lugn helg. I lördags var vi hemma hos ett par fina vänner på middag. Vi hade en mycket trevlig kväll. Dexter har varit hos farmor sen i lördags och Cassandra har varit hos en kompis. Igår vaknade vi alltså upp helt ensamma hemma och vi hade en helt tom dag i kalendern. Inget jobb, ingen fotboll och inga måsten. Som vi behövde en sån dag tillsammans. Vi låg kvar länge i sängen innan vi gick upp och åt en brakfrukost. Sen åkte vi ner till Helsingborg och gick en runda på Ikea.

Ja vi behövde verkligen en sån dag bara vi två. Det är mycket runtomkring oss just nu. Inte bara fullt ös med barnen utan vi dras med en massa annat också. Det känns som att det hela tiden dyker upp något som stör. Men det är väl kanske så det ska vara i livet. Tvära kast och känslostormar.
 


fredag 8 september 2017

Det går i vågor


Så mycket KÄRLEK!
 
Igår kväll hade jag en ledsen pojke hemma igen. Det går i vågor det där med avskeden. Det är snart tre år sen skilsmässan och vi alla tre sliter tidvis med saknaden och att inte få vara tillsammans hela tiden. Jag hatar att komma hem den fredagen de har åkt, dra av lakanen ifrån deras sängar och stänga dörren in till deras rum. Vaknar alltid på lördagen med ett stort sår i bröstet.
 
Jag vet att de har det hur bra som helst hos sin pappa, han är ju världens bästa. Men det är just avskeden som är jobbiga, framförallt för Elliot. Han säger att han hatar att behöva lämna någon utav oss varje vecka. Och jag förstår honom! Det är vidrigt, jag lider precis lika mycket som han gör. Att se honom så ledsen och förtvivlad sliter mitt hjärta itu.
 
Men jag vet ju att ingen av oss hade mått bra om vi hade fortsatt som en familj, men känslan av misslyckande och nederlag för att vi krossade vår familj kommer aldrig försvinna. Samtidigt är jag glad för att jag har gett mina barn en ny familj. De har ju fått världens bästa bonuspappa och det värmer alltid mitt hjärta att se och höra hur mycket de tycker om honom och tyr sig till honom.
 
Ja då var det pappavecka igen men som tur är har Tuva match i kväll och Elliot i morgon så då får jag krama mina älsklingar.
Bonustid med de allra bästa!
 


måndag 28 augusti 2017

Det gäller att vara ute i tid

 
Andra huset ifrån vägen sett i det långa längan, ska bli vårt hem
 
 
Lägenheten är uppsagd och nu längtar vi tills december då vi ska få flytta in i vårt nya hem. Tre månader kvar men eftersom vardagen är fullspäckad med aktiviteter så packade jag första kartongen igår. Det gäller att vara ute i tid. Nej men jag tänker som så att tiden går fort och det finns en hel del saker i ett hem som man faktiskt inte använder speciellt ofta och som man redan nu kan börja packa. Man har ju en hel del saker som man inte tänker på. Alla i familjen ser fram emot att få flytta och börja om i ett helt nytt hem tillsammans.
 
Ja veckan är fullspäckad med föräldramöten, läkarbesök, träningar och matcher. Roy åkte iväg till Kristianstad tidigt i morse och kommer inte hem först på torsdag. Jag får själv försöka rodda ihop veckan. Bara att ta ett djupt andetag och inte låta stressen och ångesten ta över. Jag har fixat det innan och kommer fixa även den här veckan.