onsdag 21 juni 2017

Flytt


Jag älskar vår lägenhet,
med den öppna planlösningen och ljuset som flödar in så kan man inte göra annat
 
 
Har många gånger tänkt att jag ska göra ett inlägg här men det har liksom inte blivit något. Orden har fastnat mellan hjärnan och tangentbordet. Jag älskar att ha min blogg att titta tillbaka i, se barnens utveckling och även läsa om min egen resa de sista åren. Jag tycker om att sätta ord på mina tankar och känslor. Tyvärr har detta avtagit lite på grund av att jag har fått ta emot en hel del tråkiga kommentarer de sista månaderna. Detta gör att jag känner mig begränsad i vad jag kan skriva och lägga upp här på bloggen. Vi får se vad som händer, kanske kommer lusten tillbaka eller så gör den inte det.
 
Vi har en längre tid letat efter ett större boende så att även Tuva och Elliot som idag sover i klädkammaren ska få ett eget "riktigt" rum. Tyvärr är det inte så lätt att hitta större. Tycker det är konstigt att det byggs så lite stora bostäder i dagens samhälle där det är väldigt vanligt med bonusfamiljer. Hur som helst så har vi fått erbjudande om att hyra ett alldeles nybyggt radhus med fyra sovrum en bit utanför Halmstad. Det ligger mitt emellan stan och Oskarström där Tuva och Elliot tränar, går i skolan och där även deras pappa bor. Detta gör så klart logistiken kring dem mycket lättare. Att huset även har en liten trädgård med stenlagd framsida och ett litet trädäck på baksidan är ett stort plus för oss som har saknat att kunna grilla till exempel. Vi har en alldeles fantastiskt stor balkong idag men det är inte riktigt samma sak. Visst trivs vi i stan med närheten till det mesta och vi älskar vår lägenhet med den öppna planlösningen. Kanske är det därför vi tvekar lite då huset är lika stort i kvadratmeter men uppdelat på två plan och med ett rum till. Detta gör ju så klart att vi inte kommer känna den öppna känslan som vi gör i lägenheten idag. Planlösningen i kök och vardagsrum känns mycket trängre i huset och vi har stort huvudbry hur vi ska få plats med matbord, soffa och tv. Men det är I-landsproblem.
Om nu allt går som det ska och vi inte helt tänker om så kommer vi i december flytta igen. Tuva och Elliot kommer få kortare resa till skolan, de som dessutom efter sommaren kommer få börja åka buss. Dexter kommer byta skola och han kommer se skolan hemifrån, idag måste vi köra honom. Jag tror att vardagen kommer bli mycket smidigare för oss när vi flyttar.
 
Annars har hela våren mestadels bestått av fotboll. Det har varit träningar och matcher i en salig röra. Barnen tycker det är roligt och jag är så stolt över dem. Det är så underbart att se vilken sammanhållning de har i lagen och den kamratskapen de får genom fotbollen är verkligen guld värd.

Barnen har gått på sommarlov och på lördag kör vi upp Tuva och Elliot till Stockholm för deras obligatoriska sommarvecka hos världens bästa mormor och morfar. Roy och jag jobbar i två veckor till efter denna och sen tar vi välbehövlig semester. Vi har inget planerat, vi hoppas på fint väder så att vi kan sola och bada.
 

 
 

onsdag 5 april 2017

Vi tre

 
Vi tre, så mycket KÄRLEK!
 
Som jag skrev innan så har mina fantastiska barn verkligen anpassat sig efter skilsmässan. De accepterar att flytta mellan mig och sin pappa varannan vecka, de accepterar nya bonussyskon och bonusföräldrar utan att tveka en sekund.
 
När vi flyttade in i vår lägenhet bestämde vi att Tuva och Elliot skulle dela rum med Dexter. De fick ett stort rum där de alla får plats. Men vissa faktorer har gjort att vi (jag) kände ganska fort att jag ville att Tuva och Elliot skulle få ett eget rum. Kanske är det mitt ständigt dåliga samvete. Mitt dåliga samvete över att mina barn hemma hos sin pappa har varsitt stort och fint rum, mitt dåliga samvete över att jag har två andra barn boendes hemma hos mig på heltid medans mina egna barn flänger emellan två hem. Min rädsla för att mina barn inte ska känna sig lika hemma hos oss som de andra två gör. Vi letar med ljus och lykta efter en större lägenhet med minst ett rum till så att Tuva och Elliot ska få ett eget rum. De två andra bor ju som sagt på heltid plus att det skiljer åtta år mellan dem så att de ska dela rum är inget alternativ. Men att hitta något större i Halmstad idag verkar tyvärr stört omöjligt. Vi har funderat fram och tillbaka på en lösning och till slut bestämde vi oss för en lösning som jag faktiskt tror är bra trots att det känns lite konstigt. Vi har fått omstrukturera en hel del där hemma för att få plats. Bland annat har en garderob införskaffats till hallen. I helgen skred vi till verket och flyttade runt massor av saker och även Tuva och Elliots våningssäng. De har nu fått ett eget litet krypin i vår klädkammare. De får bara plats med sängen och en hylla där de kan ha lite saker men jag tror att de båda tycker att de har fått det mysigt. De har fortfarande kvar mycket saker i det andra rummet där Dexter numera sover ensam. Nu fick vi också plats med deras gamla stora skrivbord i det rummet så nu kan alla tre barnen sitta och pyssla och rita tillsammans. Nu skämtar vi och skrattar åt att mina barn bor i garderoben.
 
Och på tal om mitt dåliga samvete. Ja jag har dåligt samvete för att mina barn är skilsmässobarn. Jag vet att de inte är de enda och jag vet också att jag och Glenn har valt detta tillsammans. Och som jag har sagt innan så ångrar jag inte på något sätt skilsmässan men jag är ledsen för att vi krossade vår familj. Men nu är det som sagt som det är och Tuva och Elliot är ju fantastiska och gillar läget trots allt. Men jag känner att det är viktigt att bara vi tre får lite tid ibland. Igår efter middagen gick vi tre ut tillsammans och spelade lite fotboll och sen gick vi och satte oss tillsammans en stund på en bänk. Vi skrattade, tramsade och pratade och jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag älskar dessa två mirakel. Det är ju vi tre mot världen!
 
 
 
 
 
 
 



tisdag 28 mars 2017

Bonusfamiljen

 
På SVT går det just nu en serie som heter Bonusfamiljen. Det är en dramaserie som visar en bonusfamiljs olika prövningar och komplikationer.
 
Och det ska gudarna veta att det är inte lätt. Min moster sa till mig en gång för många, många år sen: "träffa aldrig en man som har barn sen ett tidigare förhållande". Idag förstår jag vad hon menar. Jag ångrar ingenting men fy fan på ren svenska vad svårt det är ibland.
 
Dina och mina barn, orättvisor, två barn på heltid, två varannan vecka. Alla ska känna sig lika välkomna, hemma och älskade. Ex som antingen är helt fantastiska och ställer upp eller ex som inte alls finns där förutom när det ska hotas och snackas skit. En replik i ovan nämnda serie fastnade hos mig: Man ska gifta sig med någon som kan bli ett jättebra ex. Jag är så tacksam för att Glenn och jag fortfarande är så bra vänner och att vi båda två vill barnens bästa.

Avundsjuka, rädslor men också så mycket kärlek och skratt. Svidande saknad när barnen inte är hemma, tårar som faller. Viljan att finnas där för sina bonusbarn men utan att ta någon annans plats. Konflikter, att våga sätta gränser för någon annans barn. Olika sätt att uppfostra och hantera det kaos som ibland uppstår. Att våga säga till när man tycker något är fel och att faktiskt också våga lyssna och ta till sig när någon gör det tillbaka. Högtider där man inte är tillsammans. Minnen som man vill men kanske inte vågar berätta om. Känslan av att inte räcka till för alla. Svartsjuka som förstör och komplicerar.  Planering när det gäller de två som bor varannan vecka, att alla ska få vara lika delaktiga i deras liv. Känslan av att missa något viktigt som händer, att inte finnas där.
 
Jag ångrar ingenting, jag har själv valt att ha det så här men jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tänka mig att det skulle vara så svårt. Att det skulle vara så svårt att vara utan mina älskade barn varannan vecka och att det skulle vara så svårt att bilda en ny familj.
 
Serien Bonusfamiljen har fångat allt detta på ett fantastiskt sätt. Jag vet att det är många som har det som vi och om man bara har viljan och kärleken så går det. Jag är stolt över mina fantastiska barn som utan att blinka har tagit detta så bra. De flyttar mellan mig och sin pappa varannan vecka och jag ser hur jobbigt de precis som jag tycker det är med dessa avsked varje vecka men de gör det utan att gnälla. De har accepterat både nya vuxna och bonussyskon i sina liv rakt av. Jag älskar dem mer än ord kan beskriva och samtidigt som jag alltid skulle vilja ha dem hos mig hela tiden så är jag glad och tacksam för att de har sin pappa. Och jag är lika glad och tacksam för att de har sin bonuspappa som jag vet att de älskar och respekterar.
 


onsdag 4 januari 2017

Bit inte den hand som föder dig!

Av egen erfarenhet vet jag att det gör in i helvetes ont när en annan kvinna kommer in i dina barns liv. En annan kvinna som finns där för dina barn. Men jag vet att det inte finns någon annan på jorden som kan ta min plats som deras mamma. Jag försöker istället tänka att det är helt underbart och fantastiskt att det finns en vuxen till i mina barns liv som finns där för dem den tiden de inte är hos mig.

Däremot har jag svårt att förstå hur man som mamma kan totalt strunta i sina barn, hur man kan vansköta dem så att vissa av dem till och med blir omhändertagna. Eller hur man kan låta den andra föräldern flytta många, många mil iväg med barnen ifrån en. Jag förstår inte heller hur man i detta fall kan låta bli att höra av sig till sina barn. Att man inte ens ringer dem på deras födelsedagar. Att det kan ta upp till ett helt år mellan gångerna man träffar dem.

Du borde verkligen vara glad för att det finns någon som tröstar dina barn när de är ledsna, någon som älskar dem och lär dem rätt och fel, någon som ger dem trygghet. Att någon ser till att de har hela och rena kläder, tak över huvudet och mat på bordet. Som svarar på frågorna om varför mamma inte finns där... Att din son får lära sig simma och spela fotboll som han älskar. Att någon går in och sjunger för dem med paket på morgonen när de fyller år och att någon fortsätter låta din son tro att tomten finns. Du borde vara tacksam emot mig som tar hand om dina barn och som dessutom sitter och betalar på de skulder som Du har dragit på dig genom åren. Du borde vara ödmjuk istället för att kasta en massa skit på mig hela tiden. Du känner inte mig, Du har inte aning om någonting i mitt liv. Jag förstår att det svider när Du själv inte kan ta hand om dina barn. Men gör något åt det istället för att trycka ner mig. Jag har inte bett om att få ta hand om dina barn men de kom med på köpet och i min värld tar man hand om sin älskades barn precis som man tar hand om sina egna.

Hoppas att Du en dag lär dig uppskatta det!

tisdag 1 november 2016

Världens bästa




Tuva och Elliot myser med världens finaste kusin Elis
 
Jag har världens bästa mamma. Vår relation har genom åren inte varit den bästa men det är väl så en mor och dotterrelation oftast brukar vara antar jag. Idag är världens bästa mamma världens bästa mormor till mina barn. Jag är så oerhört tacksam för att Tuva och Elliot har en mormor och morfar som lägger ner hela sin själ i dem. Sista åren har de spenderat många lov tillsammans. Jag vet av egen erfarenhet att det är minnen som de kommer bära med sig i sina hjärtan resten utav livet. Jag är så glad för all kärlek och omtanke de får. Jag vet att både Tuva och Elliot är trygga och mår bra tillsammans med världens bästa mormor och morfar. Är också glad och tacksam för att de samtidigt får spendera tid med sina kusiner. Från djupet av mitt hjärta vill jag tacka världens bästa föräldrar för att ni är världens bästa mormor och morfar till mina barn!
 


måndag 17 oktober 2016

Trött på motgångar


                         

Dessa två, mitt allt!
 
 Har haft en lugn och skön helg med massor av mys med mina älskade barn. Humöret har dock inte varit på topp. Är så trött på att det hela tiden ska komma något eller någon som slår undan benen på oss. Folk som vill förstöra, som inte fattar bättre! Än är den sista idioten inte född. Det är skrämmande att vissa människor inte kan tänka längre än näsan räcker. Vet att jag inte ska bry mig men att bli kallad IDIOT när man gör sitt allra bästa för att alla ska må bra då blir jag bara ledsen. Att sätta käppar i hjulen för någon annan för att man vill förstöra för den personen är inte så smart. Speciellt inte eftersom det inte bara förstör för just den personen utan för så många andra. Men om man inte har någon hjärna så är man antagligen för trög för att fatta detta. Ja jag är arg och irriterad. Men mest av allt är jag bara trött på motgångar.



måndag 10 oktober 2016

Vi kommer älska Dig då


 
Du kommer resa dig och gå. Du kommer lära dig mitt namn.
Det kommer tidvis att bli svårt. Det blir kallt, och åskan kommer gå.
Men jag ska gnugga dig varm, jag ska viska ditt namn, du ska somna i min famn,
Vi kommer att älska dig då

Och det kommer att bli tjat, och vi kommer säga nej.
Du kommer smälla i dörrar, och skrika: jag hatar dig
Det blir många hårda ord. När du sätter oss på prov, för att se om vi står kvar
Vi kommer att älska dig då.

Och så kommer det en dag, när någon sliter ditt hjärta itu.
Du gråter på ditt rum, och vi undrar: vad gör vi nu?
För den tröst som vi vill ge, den vill du inte ha.
Du kommer vända dig bort, du kommer be oss att gå
Och vi, vi kommer att älska dig då.

Du växer och blir stor. Och en dag är du längre än jag.
Hittar nån annanstans att bo. Det är tyst, ditt rum står tomt.
Vi ställer in nåt gamalt skräp,
och blir sittande en stund, och tänker tillbaks
Vi kommer att älska dig då.

Men det kommer alltid finnas dom, som vill sätta dig plats
Och dom, som vill tala om, att du är ingenting värd
Men då minns du vad vi sagt, och du vet att dem har fel
Du kommer inte höra på, du kommer vända dig och gå

Och vi ska följa dina spår. Vi vill veta vad du gör, och hur det går.
Och sen efter några år, sitter vi barnvakt så ofta vi får
Och vi är stolta, kan du tro. Stolta som få. När vi ser dig med dem små
Vi kommer älska dig då

Och så en mörk och kulen höst. När din far är gammal och mor är trött.
Då tar du dig tid, kommer över nån söndag med en flaska vin,
Du gör vinter i vår trädgård, mens vi sitter och ser på.
Och sen äter vi en bit
Vi kommer älska dig då

Jag lägger handen mot din kind, mina läppar mot din panna.
Viskar några ord, som du inte kan förstå.
Men som ska skydda dig ändå
 
Låten Besvärjelse av Oscar Danielson
 
Den förklarar så väl hur det är att vara förälder. Med barnen föds en oändlig, obeskrivbar kärlek. Men det föds också ett ständigt dåligt samvete och en stor oro. Känslan av att inte räcka till, rädslan för att såra eller göra fel. För mig är Tuva och Elliot mitt allt och om jag ser att någon utav dem inte mår bra så gör det så ont i mig. Jag har två helt fantastiska barn och jag gör mitt bästa för att överrösa dem med kärlek och trygghet. Tyvärr finns det vissa saker i livet man inte kan skydda dem ifrån. Elliot sliter fortfarande tidvis med vår skilsmässa och i den bästa av världar hade han så klart sluppit det, sluppit att längta och tycka det är jobbigt med avsked. Men jag hoppas att han vet att han har två föräldrar som älskar honom över allt annat och som alltid finns här för honom.